Nu sitter jag i  vardagsrum fönstret och tittar ut på det bullriga hornsgatan. Runt omkring mig lyser en massa ljus,hängandes i fönstret, på borden, på tv, överallt står det ljus. Klockan börjar bli mycket, och solen har gått till sängs. Men hornsgatan tycks aldrig vilja gå och lägga sig. Där har vi lite olika meningar. Det har varit en lång men skön dag. Mitt rabarber grädd te börjar ta slut, men inte konstigt eftersom jag ständigt går omkring med en tekopp i handen. Det susade precis förbi en ambulans med syrenerna på i full fart. Och redan då börjar tankarna rusa inom mig. Vad har hänt, vem har det hänt. Men svaret på dom frågorna får man inte förens man öppnar tidningen dagen där på. Eller så blir det en ännu obesvarad fråga. Min tanke föll precis på en speciell person, men den personen kommer aldrig att få veta det!